Det känns som jag kommer bryta ihop både mentalt snart. Har ångest dygnet runt, sover med mina skolböcker i sängen, varje konversation jag har handlar om skolan och jag orkar fan inte mer. När jag började trean i höstas var jag motiverad till tusen "nu jävlar ska jag fixa det här". Har kämpat som en jävla idiot hela året, har aldrig pluggat såhär mycket i hela mitt liv. Min energi är slut, har pressat mig själv till max och lite till. Även fast jag äter medicin för min adhd så är alla symptom inte helt bortblåsta. Kan inte pressa mig lika hårt som alla andra kan. Jag känner mig själv så pass väl att jag vet vart gränsen går. Precis såhär kände jag för ett år sedan, jag är helt handlingsförlamad, kan inte göra ett piss. Är så jävla rädd att falla tillbaka i min deprission igen, jag vill verkligen inte dit igen, men om jag fortsätter på det här sättet så kommer det hända. Alla är skoltrötta, vi går i trean, det är sista spurten nu, det är bara att kämpa. Jotack, men vad gör man när det inte går? Fuck alla som säger att det "bara är att kämpa" fuck you så jävla mycket.